Dikter

Letade efter en speciell dikt skriven av Margareta Melin och fann då en massa fina dikter av henne. Så håll till godo för jag kommer lägga upp några av dem här.
Så fantastiskt skönt det kan vara att läsa någon annans ord, särskilt när man tröttnat på sina egna eller de egna orden tagit slut.

Fri att vara jag

Du har skapat mig som jag är
för att jag ska vara jag
utan att skämmas.

Min kropp är min.
Mina tankar är mina.
Min vilja är viktig.
Ingen har rätt att tvinga mig
till något jag inte vill
nå’t som känns otäckt och fel.

När jag blir tvingad
till det jag inte vill
då är det inte jag som gör det.
Då hör jag ett NEJ
i mitt hjärta – och vet:
Det här är inte jag!

Du som känner mig helt
och älskar mig så
hjälp mig att leva som jag vill:
Fri som en fågel
stolt och trygg som träden.
Med din kärlek i mitt hjärta.

Orden måste ut

Jag har inte en aning varför jag ens skriver här? För det är ju ingen som läser i alla fall. Men jag är så fruktansvärt full av ord. Sällan har jag känt en sån drivkraft att skriv. Läsa, skriva, tänka. Jag fantiserar om att sitta ensam någonstans i dagar och bara får läsa, tänka och skriva. Det måste vara så coolt att vara författare.

Jag har just nu ett behov av att läsa mina gamla texter. Jag har inte varit konsekvent med vart jag skriver och hur ofta. 2013 , när jag började på själavårdskursen, skaffade jag en skrivbok som bara var för mina tankar. Nu i januari 2016 skaffade jag min andra exklusiva skrivbok. Innan det har jag haft ett antal skrivböcker som innehåller allt från mina djupa tankar, söndagsskolplanering, anteckningar från predikningar och föreläsningar till recept. En salig blandning alltså. Får såna här lite knäppa tankar om vad som kommer hända med mina texter när jag dör, hahaha :D. Som att någon skulle hitta dem och ge ut en bok av dem…. Undrar vad den boken skulle heta; Ångestens mörker – den djupa avgrunden, typ.

Kom just att tänka på StarkSköringen (se en bit ner i det länkade inlägget). Kanske därför jag fantiserar om att få sitta ensam i en stuga i dagar, det är behovet att få krypa under stenen och gömma sig. För just nu går det åt väldigt mycket kraft och energi till att vara stark. För nu är det nästan på liv och död. Det finns verkligen inte möjlighet att vara annat än stark.
Jag har som sagt dille på ord just nu, och definitioner på ord.Min bästa vän synonymordlistan.
Stark = själsstark, orubblig, slitstark, hållbar, hållfast, solid, stadig, stabil, viljestark. Listan innehåller ett urplock av de ord som stark innebär för mig.

Läser nu bland mina texter från 2010 och hittar denna lilla dikt eller vad man ska kalla det. Tror jag skrev den strax efter att Amanda dog. Känns märkligt aktuell just nu även om ingen dött så har något dött.

Det har aldrig varit så tungt att leva,
men ändå så meningsfullt.
Det har aldrig varit så ledsamt,
men ändå så mycket glädje.
Det har sällan varit så mörkt
fast att ljuset strålar starkare än någonsin.
Det har aldrig varit sådan förvirring,
fast tankarna går från klarhet till klarhet.
Aldrig har det stormat så mycket,
och aldrig har stillheten varit så påtaglig.

 

P.S Lämna gärna en kommentar. Tack!

 

In The Light

1 Joh 1:5-7

Detta är det budskap som vi har hört från honom, och som vi förkunnar för er, att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom. Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret, så ljuger vi och handlar inte efter sanningen. Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd. 

Året var 1995 och jag befann mig på Restenäs. Några månader tidigare hade jag upplevt djupt mörker. Så djupt så att jag inte ville leva längre. Det är vad mörkret gör med dig, till slut. Men nu befann jag mig närmare ljuset än på länge.

Jag kände nästan inte till någon kristen musik och framför allt inte kristen pop eller hip
hop, som var den musikstil jag lyssnade mycket på. På DTS:n (lärljungaskolan jag var på) var det några vänner som introducerade mig för gruppen DC Talk. Jag blev helt ”hooked” på dem och deras nya album ”Jesus Freak”.

Nyligen blev jag påmind om en av mina favorit låtar på det albumet och letade upp den på Spotify och YouTube. Tycker precis lika mycket om den idag som då. Här är en live version av låten.

Lyrics

”In The Light”

I keep trying to find a life
On my own, apart from You
I am the king of excuses
I’ve got one for every selfish thing I do

What’s going on inside of me?
I despise my own behavior
This only serves to confirm my suspicions
That I’m still a man in need of a Savior

[chorus]
I wanna be in the Light
As You are in the Light
I wanna shine like the stars in the heavens
Oh, Lord be my Light and be my salvation
Cause all I want is to be in the Light
All I want is to be in the Light

The disease of self runs through my blood
It’s a cancer fatal to my soul
Every attempt on my behalf has failed
To bring this sickness under control

Tell me, what’s going on inside of me?
I despise my own behavior
This only serves to confirm my suspicions
That I’m still a man in need of a Savior

Honesty becomes me
(There’s nothing left to lose)
The secrets that did run me
(In Your presence are defused)
Pride has no position
(And riches have no worth)
The fame that once did cover me
(Has been sentenced to this Earth)
Has been sentenced to this Earth

Jag älskar både melodin och texten. Ja, vad mer finns det att säga om det. Det talar liksom för sig själv.

Såg på dokumentären om musikgruppen Kartellen. Visste typ inget om dem innan. Man får bl.a. följa Sebbe Staxx en av huvudpersonerna i Kartellen. Hans väg från mörkret till ljuset. Från grovt kriminell, full av ångest och missbruk till att ta emot Jesus i sitt liv och bli kristen och förlåta sina fiender. Man förstår av dokumentären att hans väg inte varit lätt och rak bara för att han blev kristen, tvärtom så började kampen. Kampen mellan mörkret och ljuset. Man ser hur han förändras under vägen. Hans hjärta som var fullt av hat har vänts i kärlek. Han har inte längre någon längtan att rappa ut hat. Han säger själv att han bara vill lovsjunga Jesus. Häftigt!

Så vad behöver vi göra? Precis det som står i 1 Joh 1, se till att vandra i ljuset. Hur gör jag det? Genom att hålla mig nära Honom som är ljusets källa.

 

Bli stilla i kampen

Utrannsaka mig, Gud,
och känn mitt hjärta,
pröva mig och känn mina tankar.
Se till om jag är på en olycksväg
och led mig på den eviga vägen.
Psalm 139:23-24

Jag bor i Guds hand.
På min vägg hänger tavlan med texten från Psaltaren: 

Du omsluter mig på alla sidor
och håller mig i din hand.
Psalm 139:5

Ibland sluter han sin hand om mig för jag behöver extra beskydd men oftast är hans hand öppen. Jag kan komma och gå som jag vill. Jag kan krypa ur som ett litet barn nyfiket på världen runt omkring men snabbt krypa tillbaka och känna tryggheten. Jag kan hoppa ur hans hand för att jag är så ivrig och kan inte hejda mig. Det är då jag tror på mig själv, jag tror att jag är stark. Jag tror att jag kan själv och klarar mig själv. Jag är otålig. Jag har lärt mig och vant mig så. Jag skapar egna strategier och de har blivit vanor och inlärda mönster. Jag, jag, jag…

Så blir jag skadad, bränd av livet, om och om igen. Men Gud, vad gör jag för fel, varför, varför, varför…?
Det blir en kamp.
Jag emot Gud.
Jag brottas med Gud.
Här är jag, jag faller och faller ur hans hand om och om igen.
Gud är kvar. Jag faller ur.
Gud stänger aldrig sin hand för att hålla mig kvar, hålla mig fast när jag vill hoppa ur. Jag vill ju inte hoppa ur, men jag gör det i alla fall. Därför brottas jag med Gud, jag släpper dig inte Gud, men min mänskliga natur, JAGET, skriker och sprattlar, som en trotsig 3-åring på ICA som vill ha godis. Jag vill, jag vill, jag vill! Nu, nu, nu… Kan själv, kan själv, kan själv!

”Men bli stilla då, mitt barn. Jag kan inte krama dig och hålla om dig när du inte är stilla. Jag kan inte få dig att känna min kärlek i kampen och utspelet. Jag kan inte visa dig vägen och världen omkring när du sprattlar runt. Därför måste du bli stilla. Du ska få se och märka att jag är Gud. Allsmäktig och rättfärdig, nådig och barmhärtig, sen till vrede och stor i nåd. Jag vill dig väl och är trofast och rättvis. Jag skaffar rätt åt den förtryckte och befriar de fångna. Jag helar dem med förkrossade hjärtan och förbinder deras sår. ”

”Bli stilla och besinna att jag är Gud”
Ps 46:11

”Herren skall strida för er och ni skall hålla er stilla”
2 mos 14:14

”Om ni vänder om och är stilla skall ni bli frälsta.
Genom stillhet och förtröstan blir ni starka.”
Jesaja 30:15

Ett hjärta av sten

Sitter och lyssnar på Ulf Lundell på Spotify. Jag vet det är helkonstigt. Förra veckan snubblade jag på en låttext som han skrivit, kommer inte ens ihåg hur nu längre. Men den liksom bara slog emot mig. Jag kopierade den och har haft den i ett öppet dokument i över en vecka nu. Jag måste bara veta mer om den texten. Den är så djup och jag läser in ”en högre makt” i den. Så nu forskade jag lite mer om Ulf Lundell och läser att han blev kristen 1988 efter en lång tid av motgångar i livet och ett alkoholmissbruk. Blir nyfiken på hans liv. Tydligen lämnade han tron bara ett år senare. Han har skrivit så grymt många låtar. Helt otroligt. Samt en rad romaner, är dessutom konstnär nu också. Jag blev inspirerad att ta upp mitt skrivande igen. Jo, jag skriver i perioder i mina skrivböcker. Vet inte varför jag är en sån periodare? Men det måste väl spegla min egen personlighet på något sätt.

För några dagar sedan började jag läsa igenom vår Familjen Paz blogg. Det tog tid, har inte lusläst alla inlägg, men skummat. Wow, vad mycket jag skrivit, det blir ju som en öppen dagbok. Visst är det kul att se tillbaka och minnas. Rentav livsviktigt kanske?

Igår i vår husgrupp gjorde vi en liten djupstudie runt några kapitel i 2:a Moseboken, kap. 23-33. Så intressant. Herren kallar på Mose att gå upp på Sinai berg för att där få lagen
och budorden av Gud. Israels folk har levt med Gud mitt ibland dem, sedan han förde dem ut ur deras fångenskap i Egypten, och sett mirakel på mirakel. Men när Mose är borta i 40 dagar på berget blir folket otåligt. Det är som att allt de varit med om och alla Guds löften till dem är som bortblåsta. De byter ut den levande Guden mot en kalv i guld som de nu kallar för sin gud, Israel, som fört dem ut ur Egypten (2 Mos 32:4). När vi läser detta kan vi tycka att de inte är riktigt kloka, hur kunde de, efter allt de varit med om?

Men frågan är; hur är vi själva egentligen? För mig själv är det en ständig kamp, ena dagen fylld av tro och hopp om Guds storhet och trofasthet och nästa dag fylld av tvivel när jag ser på omständigheterna och känner maktlöshet och orkeslöshet.

Nu ska jag knyta ihop det här. Jag blir fascinerad när jag läser allt vi var med om i Peru 2009. Det var tufft emellanåt men att vara så utlämnad åt Guds omsorg och inte kunna lita på trygga omständigheter är fantastiskt och får en att växa. Är det inte just det som är meningen att leva i ett beroende av Honom? Frågan är hur ska jag komma dit här i ”trygghetsnarkomanernas land”?

På något sätt är det där som Ulf Lundells text kommer in i bilden. Släppa taget, tappa kontrollen. ”Törs du släppa taget. Och falla mot räddningen.”

Ett hjärta av sten

Text och musik: Ulf Lundell

Jag kan se i dina ögon
Att du börjar närma dej
Den dag i ditt liv då du måste ge upp
Du har slagits så länge nu
Att du inte vet vem din fiende är
Eller varför du skulle upp på bergets topp
Du är hungrig, du är törstig
I ditt överflöd
Allt som du tror på är av kött och blod
Du skakar i din ensamhet
Du fruktar för din död
Går du igenom den
Kan du bli född på nytt i ett ord.

Du klamrar dej fast vid din gren
Vid stupets rand och du vet
Att timmen är sen
Törs du släppa taget
Och falla mot räddningen.
Om du tror att du kan klara allting själv
Då har du ett hjärta av sten.

Jag gick min egen väg
Jag sökte friheten
Och jag tog varenda genväg jag kunde ta
Jag gjorde konst och äventyr av kärleken
Och jag trodde jag visste
Vad jag ville ha.
Snart var jag ute på dom
Verkligt öde slätterna
Där ingen överlever,
Där ingen kan bo
Men min frihet var så helig
Att jag inte kunde se
Att den blivit till en kedja runt min fot.

Du klamrar dej fast vid din gren
Vid stupets rand och du vet
Att timmen är sen
Törs du släppa taget
Och falla mot räddningen.
Om du tror att du kan klara allting själv
Då har du ett hjärta av sten.

Jag ljög för mej själv
Jag ljög för min kvinna
Och alla vet att lögnen och rädslan
Går hand i hand.
Men den största lögn jag åstadkom
Var lögnen om mej själv
Som en ensamvarg
På flykt i Ingenmansland.
Jag var ett stolt och bittert öde
I en galen värld.
Från min höjd såg jag ner på allt
Från dop till bår.
I dag är det inte längre
Så självklart att jag lever
Nu törs jag tacka nån annan
För varje dag jag får.

Du klamrar dej fast vid din gren
Vid stupets rand och du vet
Att timmen är sen
Törs du släppa taget
Och falla mot räddningen.
Om du tror att du kan klara allting själv
Då har du ett hjärta av sten.

Hjärnfrekvens … tilt

Sista terminen på min kurs. Vi håller på med ett fördjupningsarbete. Egentligen väldigt kul och spännande men jobbigt att kombinera med bäbis. Vet inte vad det är med mig, men det känns som att jag har fått svårare med att kunna fokusera. Detta med att bli avbruten hela tiden liksom tär på mig. Inte hinna skriva klart, läsa klart eller ens tänka färdigt. Får hela tiden och jämt plocka upp lösa trådar och försöka lista ut vart de kommer ifrån för att knyta ihop dem med rätt nystan.

Tänker att det dels har att göra med ålder och dalande funktioner i hjärnan… men också gången livsstil och nuvarande vardag. En hjärna som gått på full kapacitet och för hög arbetsbelastning under för långa perioder under lång tid. Det finns liksom en gräns för när det blir bestående skador.  Ska försöka inte älta det som varit utan ta det från nu och göra bättre framöver, alltså försöka ta lärdom.

Sedan märker jag att ibland handlar det bara om att dyka in i det man ska. Inte sitta och vänta på bättre tider. För då går dagarna och veckorna och jag får inget gjort. Nu refererar jag till mina studier. Skrev en bokreflektion i helgen i alla fall som hängt som ett tungt moln över mig i veckor. Så befriande. Och nu har läst i ”Flodhästen i vardagsrummet”, blir påmind om hur mycket jag tycker om Tommy Hellstens sätt att skriva, hans mycket talade sätt att sätta ord på känslor och upplevelser. Det är sida efter sida av aha-upplevelser. I love it!

Nu kallar bebben på uppmärksamhet och det är tid att laga lunch och….

Tiden

2014 och närmare 2015 än 2013. Vart tar tiden vägen egentligen…? Det var så längesedan jag var inne på bloggen så jag hade t.om glömt vad den heter. Efter lite letande hittade jag den tillslut. Som relativt nybliven hemmafru, igen, så är jag lite sugen på att börja skriva. Inte för att jag inte har något annat för mig på dagarna, men… Bebben är redan snart 5 månader, swich säger det bara. Här handlar det om att ta tillvara varje dag varje stund och njuta. För så mycket har jag lärt mig på mina 39 år att något som aldrig kommer tillbaka är gången tid.

Jag funderar både nu och då på tiden, min syn på den andra människors syn och vad jag tror är Guds syn. En sak är säker inte ser vi den på samma sätt. Det här med att tiden aldrig kommer tillbaka kan för mig vara stressande. Underbara stunder fina tider i livet, man vill liksom pausa där, bara få stanna och mysa. Komma tillbaka, uppleva igen.  Men det händer liksom inte. Hur jag än försöker att skapa liknade situationer, göra om samma sak, så blir det aldrig en regelrätt repris.

Ibland tänker jag tillbaka på när vi bodde i Farsta och jag var hemma med tre små barn. Inte så mycket måsten, nästan inga tider att passa. Ung och full med kraft och energi. Inte så stor erfarenhet av livets alla sorger, sjukdom och död. Tänk så lätt det är att försköna. Så här i efterhand känns det så lätt och bekymmersfritt. men var det verkligen det? Troligen inte.

Nu vaknade lillen och om några minuter blir det fullt ös i huset när de övriga börjar droppa hem från skolan. Så over and out!

Vara besvärlig och lyssna inåt

Började skriva en status på Facebook, men insåg efter två meningar att det här blir längre än en statusuppdatering, så raskt över till bloggen.

Har haft en sjukling hemma hela veckan. Har funderat mycket på vad jag gör i livet egentligen?? Och jag tror det finns andra som också undrar det, vad nu de behöver bry sig om det för…  Jag vet att jag inte följer normen och det är jobbig för en del. Jobbiga besvärliga personer som inte gör som vi andra, så krångligt och besvärligt. Det är inte alltid lätt att vara den personen heller, den där krångliga alltså, och det ligger inget egenvärde i att försöka vara krånglig.

Det handlar om hjärtat och magen. Det handlar om att lyssna inåt och inte utåt. Vad ska alla andra tänka och tycka. Det är inte lätt. Men för min del så måste jag följa mitt hjärta

Vad har mitt hjärta att säga?

och min mage. Ja, jag tror de kan komplettera varandra. Förr trodde jag att hjärtat alltid hade rätt, men nu vet jag att även mitt eget hjärta kan spela mig luriga spratt som sätter mig i knipa. I bibeln står det mycket om hjärtat.

Bedrägligare än allt annat är hjärtat, det är obotligt sjukt. Vem kan förstå det? står det i Jermias bok kap 17 vers 9 . Men vi ska också vara rädda om vårt hjärta. I Ordspråksboken står det: ”Framför allt som ska bevaras må du bevara ditt hjärta, ty från det utgår livet”. (Ord. 4:23)

Följa det jag tror på innerst inne, lyssna inåt och följa det. Något sådant. Så det här med att vara vuxen och gå till jobbet och agera si och så, alltså jag känner inte att det är det jag ska göra just nu. Jag jobbar som vikarie inom kommunen och det trivs jag med, men det är inte så att jag lever för jobbet. Jag lever och när det finns tid kan jag jobba. Det är lite konstigt och det är svårt att förklara och jag tror att jobbet har lite svårt med det också.

Mycket handlar om att känna sig behövd och efterfrågad, tänk vad det gör med självkänslan. Jag var väldigt efterfrågad i höstas, det fanns mycket behov och visst gjorde det något med självkänslan samtidigt som det kunde bli på gränsen till för mycket, när jag kände att det gick ut över familjen och jag fick kompromissa med dem och mina värderingar.

Dåligt samvete, men för vem?

 
Nu har jag jobbat väldigt lite, jag pluggar även på distans, men det har varit en lucka i studierna en tid för jag inväntar en praktikperiod som startar v. 9. Så det har varit för lugnt  jag har kämpat med mig själv och jag blir väldigt rastlös. Vill kasta mig in i det ena och det andra för att få känna mig duktig, efterfrågad och ”nyttig”. Men något inne i mej har sagt vänta, håll ut. Det är en mild svag röst, nästan bara förnimbar. Men jag har valt att lyssna till den. Jag har hört den förut och kört över den, det är lätt gjort, det finns starka drivkrafter i mig som bara vill blåsa på. Jag vet att det inte har blivit så bra alla gånger när jag kört på, det kan sluta med en krasch. Fick superdåligt samvete gentemot jobbet om barnet blev sjukt,eller om jag
hade något inbokat när de ville att jag skulle jobba.  Det är jobbigt. Jag är väldigt lojal när jag gör något (med hjärtat) och då gäller det att veta vem man valt. Alltså vem kommer först i mitt liv.

Så för att knyta ihop påsen. Jag skrev att jag haft en sjukling hemma hela veckan. Jag har kunnat vara hemma med honom i lugn och ro utan en uns av dåligt samvete. Det har varit så skönt. Jag känner att mina barn behöver mig väldigt mycket fast att man kan tycka att de är stora nu. Men de behöver tid och uppmärksamhet och tid och tid, (OBS! Inte kvalitets tid, men tid i överföd). Jag försöker lyssna mycket på människor som har vuxna barn. Det är intressant och spännande att höra hur det blir när barnen flyttar hemifrån och livet ändras i ett nafs. Alla säger att det går så fort. Ingen någonsin säger: Oh, vad jag ångrar de stunder jag haft med mina barn, tänk om jag jobbat lite mer, lite längre dagar, när barnen bodde hemma.

Nästa vecka är det sportlov. Då vill jag finns där för min barn, en vuxen i deras närhet. Så många barn får vara ensamma hemma timme ut och timme in, det är dom och datorn. Vad gör det med en uppväxande generation? Den som lever får se, om tio, tjugo, trettio år.

Men jag tror att vi redan skördar det vi sått tyckte denna artikeln sa en hel del om vart vi är på väg.

Ta tillvara på tiden, och tänk noga igenom dina val, den kommer aldrig tillbaka!

Pluged in

Nu behöver jag skriva av mig, det bara bubblar och snurrar i huvudet. Min lilla hamster, alltså den som är inneboende i mitt huvud, har druckit för många red bull nu igen och springer som en galning i sitt hjul. Jag har funderat på om jag också kunde börja springa så, många personer vittar ju om hur skönt det är att rensa huvudet genom att köra slut på kroppen i gymmet eller spåret. Tänk så bra det vore. Jag vill, jag vill, men jag kommer inte utanför dörren…

Det var inte detta jag tänkt skriva om egentligen, men så är det när det poppar i huvudet hitan och ditan. Dagen, hade jag tänkt, ska bestå av att sortera i huvudet. En hjälp till det får bli bloggen.

I helgen har jag varit på en nationell barnledar konferens i Jönköping.Häftigt och mäktigt, över tusen personer från norr till söder och från alla olika kyrkor samlade på en plats med ett gemensamt mål och en gemensam person som vi alla känner, Jesus. 

 

På fredagskvällen var Carola Häggkvist en av gästerna. Har läst hennes blogg i somras när jag jobbade natt och hade tid över. Är fascinerad av hennes person, men är väl ingen super fan. Hon är en fantastisk sångerska och hennes första album ever, var den första kassett jag köpt och som fick mig att börja dansa :). Har ”träffat” henne förut, hon gick en tid till New Life när vi huserade i Korskyrka. I fredags råkade vi dessutom komma samtidigt som henne och satte oss på samma bänk på läktaren. Hon satt nog och skrev inlägget som ligger på hennes blogg där på bänken… Ja, ja inte så viktigt. 

Nu ska jag komma till saken. Senare på kvällen var det talkshow och när Carola blev intervjuad så handlade en av frågorna om vad hon har för drömmar och visioner framåt, vilken hon inte vill ge något konkret svar på, men det hon sa fastnade hos mig eftersom att jag kände igen mig så. Hon sa: ” Jag är som en popcorn maskin, när jag pluggar in så bara poppar det i huvudet, det finns så mycket man skulle vilja göra”. Amen på det, säger jag!
Visst kan det vara coolt och bra med en inbyggd popcorn maskin, men det gäller att lära sig sköta den. Jag menar vad gör man när det bara väller ut popcorn, man är redan proppmätt och har fyllt alla burkar till bredden… 

 

 

Är det då jag ”kryper under stenen”? 

 

Alltså jag bara måste berätta om min nya revolution. Jag har äntligen köpt och börjat läsa boken ” Drunkna inte i dina känslor”. Redan under de första sidorna skrattade jag grät samtidigt. Det är något som är så befriande med att känna igen sig och att få hjälp att sätta ord på mitt inre kaos och mina känslor. Jag är en äkta StarkSköring. Jag har en känsla av att många runt omkring mig  tänker vadå Skör? Du som verkar så stark och driftig jämt. Fast det är nästan bara Gud som vet när jag ”kryper under stenen”, för jag har en vana av att göra det dolt i min ensamhet. Det ligger nog i ”stålmannen kostymen” att ”bära själv”. 

Det intressanta var att i ett av kapitlen så delar författarna upp starksköringarna i starkstark och skörskör. Det finns så klart en massa variationer bland staksköringar eller HSP som är den engelska termen ( Highly Sensitive Person) är. Starkstarkingar beskriver de som en person som ständigt bär sin stålmannen dräkt. Det fanns en punktlista med hur stålmannen kan vara och innan jag började läsa listan tänkte jag, nu blir det en massa att pricka av, men endast ett fåtal påståenden i listan stämde in på mig. Sedan kom en beskrivning av skörsköringar som kalls för svamparna, eftersom vi suger in allt. Där fanns det punkt efter punkt som jag kände igen mig i. 

Spännande vilken bild jag egentligen har av mig själv. Jag har inte läst klart boken, måste smälta emellan. Men snart är jag framme vid tipsen på hur jag kan få balans på skarksköringen,

 det är bra. Balans, vem vill inte ha det? Lugn och balanserad….he, he, he, har lite svårt att identifiera mig med det, men att lära mig ännu mer att leva med mig själv, det vill jag och är på väg i. Och vem vet jag kanske t.o.m blir lugn och balanserad en dag, på mitt sätt. 

 

Det känns bra nu! Skriva är bra. Nu ska jag gå vidare med min ”To do list”

Kram på er alla starksköringar och alla ni andra också.

Tids tjuvar

Tids tjuvar

Har suttit och jobbat med vår Familjen Paz blogg under dagen och nu på kvällen sitter jag och slö tittar igenom lite från 2009 i bloggen. Och se vad jag fann. Tyckte det var lite komiskt faktiskt med tanke på mitt föregående inlägg. Inte helt samma, men på samma spår och jag tycker de båda inläggen verkligen kompletterar varandra.

Så håll tillgodo med alla fin, fina tips på hur du blir mer effektiv =)
Kan väl passa extra bra i dessa bråda tider. Fast du kanske inte alls stressar eller så, det är nog bara jag som samlar på mig alldeles för mycket på min att-göra-lista så det blir panik sedan.

Men nu ska jag köra stenhårt med listor, jag gillar listor och jag gillar att bocka av listor.